Bäckmete i Hälsingeskogarna

Det är någonting speciellt med att återupptäcka de där magiska favoritäventyren från sin barndom tillsammans med sina egna barn, att se på saker genom deras ögon och återuppleva de där känslorna och minnena som man har med sig och som finns bevarade i minnet. Gårdagens fiskeäventyr var just precis ett sådant tillfälle.

När jag (Christian) var barn så brukade min pappa ta med mig på fiskeäventyr. Ibland var även mina syskon med, men det blev lite av min och pappas grej som vi gjorde tillsammans. Det började med bäckmete efter bäckröding efter små bäckar i de djupa Hälsingeskogarna och slutade några år senare med flugfiskeäventyr.

Det var till stor del genom det charmiga och spännande bäckmetet som mitt fiskeintresse väcktes. Att långsamt smyga sig fram till bäcken, sätta sig på huk och låta kroken med masken följa med den porlande bäcken, och sedan se hur bäckrödingarna simmade fram och högg. Spänningen, adrenalinet och känslan när man lyckades kroka en av de små vackra rödingarna kan jag förnimma än. Igår tog jag med mig barnen ut för att försöka ge dem samma upplevelse och minnen.

Innan vi åkte så grävde vi mask, vi har en varmkompost hemma och den är en guldgruva när man ska ut och fiska eftersom den kryllar av små pigga maskar. Nils älskar maskar och kan tillbringa massor av tid med att stå och leta mask i våra planteringslådor här hemma så han hjälpte till med att fylla maskburken medan Stina och Hilding tyckte att det luktade illa från komposten och inte ville vara med.

När vi sedan var färdiga, ombytta och hade packat ner det obligatoriska skogsfikat i en ryggsäck så tog vi bilen ut i skogen. På vägen stannade vi på vår lokala lilla fiskebutik för att köpa lite krokar innan vi begav oss vidare ut i Hälsingeskogarna. Det var lite speciellt att köra bilen längst den lilla skogsvägen och att komma fram till bäcken som jag inte besökt på ca 25 år men där jag trots det känner igen mig. Det är inte utan att jag blir lite nostalgisk av alla minnen som möter mig när jag gör dessa återblickar till sin egen barndom tillsammans med barnen.

Väl framme gjorde vi iordning våra fiskespön. När man bäckmetar fungerar det bra med korta metspön eller att som vi använda kastspön som man sedan knyter fast en krok på och använder som metspön. Eftersom bäckarna är små så är det smidigt med korta spön. Barn tenderar dessutom lätt att fastna i träd m.m. och ju längre spö desto större risk att fastna.

När utrustningen var färdig så började vi vårt fiskeäventyr längsmed den porlande lilla skogsbäcken. Vi kom inte längre än till första lilla höljan före Stina fick sin första lilla bäckröding till hennes stora förtjusning. Hilding provade också att fiska lite själv men när han fick napp och fisken sprattlade så tyckte han att det var lite läskigt så han sedan nöjde sig med att gå bredvid och titta. Nils bar med stort allvar på påsen med fiskarna som vi fångade och var nöjd med att få smyga med och titta på när jag och Stina fiskade.

Bäckrödingar är inte lika lättskrämda som exempelvis öringarna så om man smyger sig fram kan man se hur fiskarna simmar i bäcken. Hilding och Nils tyckte att det var spännande att smyga på fiskarna och skrek förtjust när de såg en fisk som simmade.

Vi fortsatte sedan att fiska längst bäcken till vi tyckte att vi var nöjda, då gick vi tillbaka till bilen för att fylla på med lite fika innan vi åkte hem.

Det blev ett mysigt och härligt fiskeäventyr och vi lyckades fånga flera små rödingar som vi sedan stekte och åt på kvällsmackan på kvällen.

Jag hoppas att dessa äventyr ger barnen fina minnen som de sedan kan bära med sig och kanske själva en dag föra vidare till sina barn. Jag somnade i alla fall med ett varmt hjärta över att ha få återuppleva detta barndomsäventyr genom mina barn. Detta med att återuppleva barndomsminnen tillsammans med sina egna barn är en av föräldraskapets absoluta höjdpunkter om man frågar mig.