Efter en dag med kalasande och innesittande kände vi att det var dags att ta oss ut en sväng. Låta barnens energi få utlopp i annat än bråk och för att få lite frisk luft. Det gör gott för stora och små i nästan alla situationer. Vi hade fått tips av Christians pappa att det fortfarande fanns blåbär att plocka. Och eftersom vi har helt slut på blåbärssylt till frukostgröten så ville vi passa på att hinna plocka någon hink innan det är för sent. Alltså blev det en utflykt till blåbärsskogen.
Här i Edsbyn har det de senaste två veckorna tack och lov kommit en del regn vilket gjort att naturen delvis återhämtat sig från sommarens torka. Gräsmattan som var gul och torr när vi kom hem från semester är nu grön och fin. Och det syns i skog och mark att grönskan tagit fart igen, även om en del brända växter inte kommer igen. Vi hade ingen förhoppning om att kunna plocka några mer blåbär i år men vi hade tur. På många håll i landet har jag förstått att det varit ett riktigt uselt bärår.
Barnen har ju inte riktigt tålamod att plocka bär någon längre stund så det passade perfekt att slänga med deras cyklar. Blåbärsstället låg precis intill motionsspåret och en MTB-bana. De hittade en liten slinga att cykla och en lång nedförsbacke i motionsspåret. Superkul tyckte de, och gav lite extra tid för oss föräldrar att plocka blåbär.
Har ni sett att det finns bärplockare för barn. Lite smidigare att bära runt och hantera för små händer. Och så känslan av att ha en egen, inte att underskatta. Till oss vuxna har vi provat lite olika modeller av bärplockare genom åren men de som funkar helt klart bäst är de gamla hederliga i trä med metall gafflar och en bärpåse i tyg. Finns ofta att hitta på loppis för en billig peng, så om ni springer förbi en i fint skick så passa på att slå till.
Det tråkigaste med bärplockning är ju rensningen, men det fixade Christian på kvällen medan jag var ute och sprang. Bra arbetsfördelning om man frågar mig. Även här är det det gamla hederliga rensnätet som funkar bäst, med ett tunt galler i metall och träram.
Nils älskar blåbär! Det går inte att ta miste på. Han nöjer sig inte med att plocka själv från riset utan ska helst sitta vid hinken ock äta hela nävar åt gången. Tungan var mörkt blå efter alla blåbär och han tittade sig länge i spegeln och tyckte det var mycket spännande med sin blåa tunga, precis som ödlan som bodde i vår trädgård i Australien.
Vid blåbärstället finns även en checkpoint i årets Hittaut Ovanåker, nr 56 för dig som är nyfiken och vill hitta hit. Precis bredvid den stora stenen som är så rolig att klättra upp på och åka rutschkana nedför.
När vi var hemma igen och bären var rensade var det dags för kvällsmat. Finns det något godare än att kunna äta en stor tallrik blåbär och mjölk till kvällsmat. En riktig antioxidant uppladdning, perfekt så här när hösten närmar sig. Sedan kokade vi blåbärssylt på resten av bären vi plockat. Receptet hittar ni här.
