Flygresan från Doha, Qatar, var den längsta sträckan på 14,5 timmars flygtid. Denna flygning hade vi gruvat oss inför och undrat hur det skulle gå. Men det gick så mycket enklare än vi någonsin vågat drömma om. Vi hade förberett barnen innan på att de skulle sova på planet och efter att ha klivit upp klockan 04.00 svensk tid var de ganska trötta efter en hel dag på resande fot så när planet gick vid ca 20.00 svensk tid var de inställda på att lägga sig. Vi hann precis starta och komma upp i luften innan de fick sitt första mål mat och sedan slocknade de en efter en. Nils hade vi tagit med pyjamas till för att förtydliga med rutin att det var natt, vilket verkade fungera bra. Han sov någon timma i sin lilla sovkorg men största delen av natten i Christians knä. De andra två låg omlott på sina två säten och det fungerade okej. Det värsta var, lika som på föregående flygsträcka, när planet började gå ner för landning och Nils fick ont i öronen och skrek för full hals i 30 minuter, det var nog fler än vi som var lättade när vi väl var på marken.
Tyvärr var det full aktivitet på flygplatsen och det tog lång tid innan vi kommit igenom pass kontroll och tullen, de är ju lite extra kinkiga här i Australien med vad man får ta med sig in. Men efter lång väntan fick vi i alla fall gå igenom utan kontroll av väskor, skönt det!
På flygplatsen mötte Christians syster Ina och Daniel upp och hjälpte till med bagage och såg till att vi hittade ut hit till Freshwater, där vi får bo i deras lilla hus. Skönt att ha någon med sig som kan lokaltrafiken och inte behöva fundera hur man bäst och lämpligast tar sig. Först tåg från flygplatsen , sedan färjan till Manly och buss sista biten, och sedan var vi ÄNTLIGEN FRAMME.
Vi gick och lade oss ganska snart därefter ca klockan 24.00, och sov sedan till 12.00 dagen efter. Igårkväll gick lade barnen runt klockan 21 och väckte dem sedan på morgonen vid 09. Ikväll gick de och lade sig utan problem runt klockan 20, så vi tycker att vi är ganska i fas med tidsomställningen. Stina och Nils har varit vaken någon timma under natten men annars sovit gott. Bra att komma fram så att man kan gå och lägga sig och inte behöva kämpa på och hålla barnen vakna. Jag gissar att tidsomställningen kommer bli lite tuffare på vägen tillbaka.
De första två dagarna har vi tagit det väldigt lugnt och tagit oss tiden att hinna landa. Första dagen sov vi fram till lunch och hann inte mer än packa upp och bekanta oss med huset och trädgården, och ta oss ner till det stora köpcentrum som ligger i närheten för att handla lite mat och andra nödvändigheter, som badhanddukar, strandleksaker, hjälmar och solkräm. Vi har haft lite tur med vädret eftersom det varit ganska lagom varmt och lite molnigt om än fuktigt. Bra för oss nordbor att hinna vänja oss lite långsamt, och skönt att solen inte gassar för fullt direkt på vår bleka hy.
Idag har vi gjort en tur ner till den strand, av många, som ligger närmast, Curl curl beach, barnen åkte på sina kickbikes som Ina fixat till dem. Vi vuxna fascinerades av havets storslagenhet, de otroligt vackra färgerna som skiftar i turkost och av kraften i vågorna som vräkte in mot land. Det blåste friskt nere vid stranden idag. Barnen fängslades av annat som snäckorna på stranden, att kottarna de hittade var så små, ett stort träd med hål nere vid stammen så de kunde krypa igenom, en stor buskig palm, vackra blommor längs med vägen, och att det fanns kickbikes här till dem att använda!
På eftermiddagen var vi till en lekplats här i området, spännande såklart tyckte alla tre barnen. Kanske speciellt Nils som efter vintern med mycket snö och mycket kläder varit ganska begränsad när vi varit ute, nu kunde han äntligen röra sig fritt och oj vad han klättrade och åkte rutschkana. Men lite klurigt att träffa barn som pratar ett helt annat språk, hur tar man då kontakt? Självklart tyckte 4 åringen som glatt pratar på och leker som om ingenting. Men 6 åringen var mer fundersam och lite blyg inför faktumet att de inte kunde förstå varandra.
