I lördags efter lunch tog vi oss ut på ett litet äventyr, målet var att tälta en natt och att låta barnen få prova på att klättra för första gången. Och vilken härlig majhelg vi fick, med solsken, sommarvärme och en ljum kväll. Vi hann även med att grilla lite korv och fiska i den lilla tjärnen som låg precis intill tältplatsen. Såklart fick även Hyber Hubbe följa med!
Vi startade dagen hemma i lugn och ro, så lugnt det nu kan vara med tre små barn, med förberedelser och Christian hann springa ett längre löppass på förmiddagen. Det är ett litet företag att ta sig iväg ut med tre små. Det gäller att ha lite tid för förberedelser och att vara lite strukturerad så att packningen går smidigt och så att man inte glömmer något. Mitt bästa tips är att lägga upp kläder och packning på golvet så att man får en bra överblick.
Vi åkte ut på chans efter att ha kikat på kartan via Google Maps. Vi såg en tjärn som såg ut att ha en fin liten sandstrand, bara en kort bit från Voxnan. Vi hittade tjärnen men det var fortfarande högre vatten än normalt, så den plats vi först tänkt tält vid gick inte men kanske lika bra det. Hilding fick lite lätt panik när stigen dit var full av myror som kröp upp på oss när vi gick. Det tog minst en halvtimma innan han lugnat sig, men sedan hittade vi en annan fin plats, utan myror!, att slå upp tältet på.
Barnen hjälpte till med att slå upp tältet. Tur att tältpinnarna är röda och syns bra, Nils gick runt tältet och stoppade in dem under duken precis som han tyckte sig se oss göra. Perfekt att ha hjälp av små smidiga som kan krypa in och fästa fast innertältet. Vi är nöjda med modellen på tält som vi valt när vi köpte nytt förra året. Det är två innertält, ett lite mindre för två personer och ett rymligare där man lätt ryms 3 vuxna om man vill. Jag och Hilding sov i den mindre delen och de andra i den större. Förra gången vi tältade hade vi ett sjå innan barnen kom till ro, de låg tillsammans och kunde inte sluta tisseltassla så den här gången fick de ligga på varsitt håll. Det fungerade mycket bättre.
När Stina fyllde 6 år i november stod ett eget fiskespö överst på önskelistan. Hon fick ett litet kastspö med knapp, i en djupt mörkröd metallic färg, inget barnspö utan ett riktigt så att det säkert håller under många år framöver. I helgen fick hon äntligen chansen att prova det. Det är så roligt att se hur roligt hon tycker att det är och att se stoltheten i att få kunna själv. Hon börjar få in snitsen på att kasta och fick en liten liten öring på kroken.
Nils älskar att kasta stenar, kottar, pinnar i vatten och kan hålla på precis hur länge som helst. De äldre barnen har, inspirerade från förskolan, undersökt hur olika saker flyter eller inte när de kastas i vattnet. Vi grillade korv och bananer med choklad, efter önskemål från barnen eftersom det gjorde vi när vi tältade sist. Förvånansvärt nog klarade vi oss bra från mygg på kvällen.
Vilken kväll vi fick, försommar varm och vi fick se solen gå ner bakom grantopparna. Christian fångade en fin öring på sitt kastspö, Stina som inte hunnit somna i tältet kom som en liten pil nerför stigen till bryggan vid tjärnen för att kika. Christian avslutade kvällen med ett dopp i solnedgången, jag själv nöjde mig med att bada fötterna från bryggan.
På söndagen var planen att låta barnen prova på lite klättring och att äta lunch ut innan vi åkte hemåt igen. Vi hann även kort besöka Vinströmmen och Frostkilen. Sedan var det äntligen dags att åka till klätterklippan, men innan vi gav oss av uppåt i skogen, satt vi ner på gräset utanför bilen för att fylla på med lite mellis. Ibland kan det bara inte vänta till om en stund, då får man bara ta det där man är helt enkelt. Säkert fler som känner igen sig i detta. När det kommer till barn tar orken ofta slut plötsligt och då är det verkligen helt slut.
Nils somnade på vägen till klätterklippan, och fick sova en stund på ett liggunderlag. Trots att vi skyddade honom med en tröja lyckades han få ett myggbett på ögat. Stackarn vaknade upp imorse med ett igensvullet öga. Stina var modig och vågade klättra högre upp än vad någon av oss hade trott, och hade inga problem att luta sig utåt för att repelleras nedåt. Vi har köpt en sele och hjälm åt barnen men inga klätterskor ännu. Även Hilding fick prova att klättra. Men lederna var lite för kluriga för honom, men han fick prova ändå och fick hjälpa att komma uppåt för att kunna repelleras ned.
Här nedan bjuder vi på bildfest!
Klicka in på bilderna för full upplösning.
