Att tillbringa en vårvinter helg med sol i fjällen är något av de bästa som finns. Torsdag eftermiddag förra veckan packade vi barn och utrustning i bilen och åkte upp till Tännäskröket, Funäsfjällen, för att njuta av vinterns sista slalomsvängar. Tännäskröket är en familjevänlig liten fjällanläggning med stort hjärta och noga utvalda aktiviteter och omgivningar.
Barnens mormor och morfar följde också med för att hjälpa till och ta hand om Nils som inte åker skidor än. Och för att hinna umgås med oss allihop. Så skönt att ha någon extra hand som hjälper till och servar med allt från matlagning till blöjbyten.
Eftersom vi missat större delen av årets skidsäsong var både vi vuxna och barnen extra sugna på att få åka skidor. Och vilket väder vi bjöds på; strålande solsken, nästan vindstilla och inte ett moln på hela helgen.
Vi började helgen med att njuta av solnedgången från toppstugan. En helt magisk utsikt och solnedgång som vi sent kommer att glömma! Med sina dryga 800 höjdmeter över havet ger det en riktigt fin utsikt över många fjälltoppar i området.
Vi sov gott, barnen vaknade tidigt och var ivriga att få komma ut och åka skidor. De kunde inte hålla sig utan fick släppas ut för att leka en stund innan frukost. När klockan var dags för liftarna att öppna var barnen mer än redo! Vi hade nästan hela anläggningen för oss själva, vilken lyx! Säsongens sista öppethelg var helt klart en fullträff!
Tännäskröket erbjuder 17 nedfarter med stor variation av pister att åka nedför, belägna på de två bergen Hemkröket (825 m) och Mellankröket (915 m) (som också kallas K1 och K2). Barnbacken, med egen knapplift, har precis lagom lutning för den som vill lära sig åka skidor. Här har man som förälder bra uppsikt över både lift och backen, och barnen kan själva åka liften upp och man ser dem hela tiden. Det såg också ut att finnas flera fina offpistområden även för den mer erfarna skidåkaren. Eftersom vi hade barnen med oss och snön inte riktigt lämpar sig för den typen av åkning den här tiden på året så fick vi inte möjlighet att själva utforska de områdena på närmare håll.
Efter fredagens heldag i backen, från att liftarna öppnade till att de stängde, laddade vi inför fresdagshandling på ICA i Funäsdalen på uteserveringen med en glasskula i solskenet. Njutning i stora drag hos precis alla! Det var tur vi hade laddat innan för det blev precis så där mycket folk i kombination med trötta/aktiva barn som vi anat, ni vet nog precis hur härligt det kan vara…
På kvällen smakade det gott med den stenugnsbakade pizzabuffén som serverades i fina restaurangen, Arrán, på kvällen. Smakfullt inrett, och samtidigt så där mysigt ombonat som man önskar att en fjällresort ska vara. Här fanns både barnstol och lekhörna, ovärderligt för en småbarnsfamilj på restaurang.
Lördagen fortsatte med finväder och barnen var fortsatt sugna på mer skidåkning. Kul! Vi tycker att det är fantastiskt att för första gången en hel dag att kunna åka tillsammans nu när både Stina och Hilding klarar röda backar utan större problem. Vilken känsla! Idag fick även Nils prova att åka lite skidor. Han var mest sugen på att åka knapplift som storasyskonen. Men han är fortfarande för liten, inte redo ännu, han åkte två åk tillsammans med Christian och var sedan nöjd. Vi hade egentligen tänkt vänta till nästa år men eftersom vi hade ett par pluttskidor på 65cm och kunde låna pjäxor av vänner, så gav vi det ändå ett försök. Och sötare hjälmfoting får man leta efter!
Jag tror vi kan ha upplevt en av våra bästa skidförmiddagar någonsin i lördags. Strålande solsken på en helt klarblå himmel. Temperaturen låg på cirka fem plusgrader men underlaget höll sig precis lagom mjukt men fortfarande fast på förmiddagen. Uppe på K2 var det vindstilla och vyn här uppe är fantastisk, det är fjälltoppar på nästan 360 graders vy! Till och med Hilding utbrast ett spontant ’Wow!’ på vägen upp med släpliften som går hela vägen upp till bergets toppröse.
På lördagen hade toppstugan öppet och serverade våfflor och crepes. Vi mötte upp med mormor, morfar och Nils för lunch. De som inte åkte skidor tog sittliften upp till toppen.
Det är så inspirerande att se hur barnen hinner lära sig nya saker och utvecklas bara på några få dagar. Nedfarter som de från börjar knappt vågar sig nedför, susar de förbi utan att blinka en dag senare. Hilding kan äntligen knäppa på sig skidorna själv och ta knappliften. Han har åkt brantare backar än han tidigare gjort och klarar det galant. Stina har börjat förstå tjusningen med att utnyttja skidornas carving och att inte bara åka rakt ner så fort som möjligt.
Jag och Christian hade möjlighet att sitta ner och få en pratstund med Maria som driver Tännäskröket. Intressant att få höra lite bakgrundshistoria och framtidsplaner för anläggningen. Nu närmast ligger sommarsäsongen för dörren, först någon månads uppehåll och sedan börjar upprustning och uppladdning inför nästa säsong. Det låter minst sagt spännande med planerna om utveckling och satsning för kommande säsonger, anläggningen satsar för att utöka. Vi blev sugna på att återkomma till hösten för att få se samma fjällmiljö men i en annan skrud.
Skidåkningen i början av året januari/februari har helt klart fördelen med chans till stora mängder nysnö och oslagbar skidåkning, tyvärr är vädret ofta riktigt kallt och blåsigt och på det långa liftköer. Men en vårvinter weekend med värme och solsken är svårslaget! Speciellt som småbarnsfamilj. Njutfaktorn är skyhög!!!!
För den som är intresserad och vill läsa mer om Tännäskröket, kommer vår guide till Tännäskröket inom en kort framtid på vår hemsida. Håll utkik!
